Återigen väcktes vi av väckarklockan på nästan omänsklig tid. Precis att hotellfrukosten öppnat innan vi tagit varsin toast och lite stekta nudlar och gick mot hållplatsen. Med ryggsäckar med fikabröd, snacks och solskydd, regnskydd, myggskydd fanns inte mycket plats kvar till annat. Det duggade på morgonen in till staden där bussbytet skulle ske. Bussen var en 15 sätesvan. När någon kommer väntar dom på att nästa ska komma och så vidare. Dom åker när den är full eller om dom har andra planer och därför måste åka. Nästan en timme väntade vi innan tillräckligt många västerlänningar fyllt upp bussen. Genom Kuta Kinabalus köer gick det sakta ut ur stan. När den kommit ut på den större vägen med färre rödlysen gick hastigheten uppåt och snart såg man hur bergen om närmare och närmare. Kringelkrokar uppför och krokar nedför och upp igen. I flera timmar såg vi utsikten som begränsades av moln. Vanen stannade till och vi var framme vid headquarter.


Entre till nationalparken

Vi betalade och behövde inte skriva in oss. Fick en svart-vitt a4:a-ark med lederna. Vi gick sakta uppåt längs vägen mot lederna och hoppade snart på första leden. Regnet började droppa från himlen och regnjackan som införskaffades slitsamt i Kuching användes för första gången. Efter fem minuter var träden mer täckande och regnjackan åkte åter ner i väskan. Det klarnade i stället upp och några gånger tittade solen fram. Uppe på nästan 2000 meters höjd var temperaturen några grader kallare.


Mt Kinabalu från trekkingen

Från början kändes det till och med kallt. En ovanlig känsla när man är några få grader norr om ekvatorn.
Vandringen var i ett litet kärrområde och bitvis på spång. Det gick snart över en liten bro och den vänstersväng som kom korsande var inte den leden vi hoppats på. Vi gick hur som helst vidare längs den och fick en lite längre tur än tänkt från början. Djur och blommor var det inte så många av vad vi kunde se. Några insekter som jobbigt ville sätta sig på våra huvuden. Några grå fåglar. Djungeln lät mycket mer än vad som syntes. Hur som helst var det trevligt att bara gå lite. Vid halva vägen stannade vi för en liten paus innan det var dags att gå vidare tillbaka. Väl framme tog vi en lyxig lunch med stekta Vermicellinudlar. Perfekt Al Dente.


Mt Kinabaludjungel


Sån där konstig djungelväxt med vattenbehållare. Normalvis är den röd och vacker


Från flyget såg vi berget