Vi landade i Bangkok efter Borneo. På Salathai Guesthous i Bangkok. En budgetfavorit med samma detaljer på inredningen som första gången jag var där. Samma Pete bodde kvar i rum 203 också. Sedan 2002 då jag satte min fot där första gången bodde han där, sen har han alltid varit där. Vi såg någon fotbollsmatch ihop som på gamla dagar och han hade blivit äldre, säkert också jag. Fick höra lite skvaller om restaurangen som jag säkert skrivit om förr i någon reseblogg någonstans som hette Leks. Tydligen hade han varit där och ätit och ägaren, en äldre man med stora spel- problem förlorat lite väl mycket pengar. Hade då kastat en flaska öl på Pete. Efter den kvällen hade han inte sett restaurangen öppen.

Mest mellanlandade vi bara i Bankok, gjorde inte så mycket den här gången. Vi åkte ut till "Sri Nakhon Khuean Khan Park and Botanical Garden". Från slummen i Klong Toey tog vi en flodbåt över floden till ett totalttyst område kring parken. Här kändes det som att komma till en annan stad. Knappt inga bilar, de flesta cyklade. Trevliga grönområden. Trevliga människor. Det här var en härlig Oas i ett väldigt skyskrapehögt Bangkok. Flodbåten över var i något som liknade en kanot och kändes inte säker för fem öre. Hyra cykel utan pass i fickan fick lösas med ett fint porträtt på mig istället som säkerhet. Säkert har cykeluthyraren hängt upp bilden på väggen.

Ute och cyklar

Efter tre dagar i Bangkok åkte vi med lokalbuss 999 från Ekkamai (Östra bussstationen) till Trat. Vi skulle på semester från semestern, typ inte göra något på en ö. Bussen stannade vid färjeläget och snart satt vi på en bilfärja som såg ut att ha haft sina bästa år bakom sig. Rost, gammal och högljudd satt vi på övre däcket och drack Ananasshake i fyrtiofem minuter till vi var framme på Koh Chang. Det finns två Koh Chang. Det här är den stora kända varianten som ligger nästan vid Kambodja. Det är Thailands tredej största ö. Vår resort låg på västkusten.


Poolhäng i den spavarma poolen


Vy över Koh Changs västkust

Vi tog motorcykeln och cruisade iväg till ostkusten och följde hela sträckan ned till Longbeach, allra längst ned på Koh Chang. Bitvis var vägen knappt körbar och backarna så branta att det nästan var så motorcykeln stegrade upp och nedåt ville man falla framåt. Där kom vi fram till en liten enskild strand. Vattnet var långgrunt och turkosavackert. När vi gick i för att svalka oss var det betydligt varmare än en själv. Säkert fyrtio grader i vattnet, trettiometer ut. Sedan kom lite djupare och svalkande 35 grader.

Sedan dagen efter det tog vi tur till västkustens sydligaste strand. Där var ett resort med båtar som boende. En "finlandsfärja" stod i sanden och hade en gång i tiden agerat hotell.
Utanför fanns husbåtar i mängder, de flesta förfallna. På hotellreceptionen ekade det tomt. Ett otorligt coolt boende som fiaskoat ut till något övergivet och konstigt.

Vi passade på att bada där en vända iallafall.


Gamla poolen framför hotellreceptionen, då poolbar och glädje, nu en tragisk syn

Vi var ensamma på stranden och vid lunch åt vi på deras restaurang, 2 andra gäster var där och åt. Helt öde värld.


Stranden vid ödeskeppen

Även mat och dryck roade vi oss med.


Två sorter bläckfiskar


Micke poserar med grillad fisk med friterad vitlök och citrongräs - Yummie

Sedan ett beroende... Ananasshake. En om dan gör kroppen glad. Två ännu bättre.


Sappalotshake - Ananasshake i yppersta världsklass

Vi han med att ta en tur till ett litet fiskeläger som numera är bas för dykturer och dykkurser. Båtarna var färglada och trevliga och området härligt att strosa runt i.


Färgglada båtar på sydvästra piren

Thats it for today...